Jag kände att jag ville dela med mig av lite tankar om föräldraskap. På Aftonbladet och i bloggosfären pågår en debatt om föräldraskapet. Man pratar om curlingföräldrar (vet väl alla vad det innebär) och det "nya" föräldraskapet flipperföräldrar. Det är Dagens Nyheters Erik Helmersson som myntat uttrycket. En flipperförälder sopar inte banan åt ungarna utan puttar dom försiktigt ut i livet och låter dom få sina törnar. Resultatet av detta föräldraskap ska bli barn som har större självförtroende och förmåga att lösa problem. Vet inte, men är det inte det som föräldrar försökt att göra i alla tider...? Livet slår omkull dig ibland, men man reser sig och kommer igen.
Jag som arbetar i skolans värld ser många olika föräldratyper, bra och mindre bra. Många föräldrar idag är så oerhört stressade. De arbetar mycket för att ha råd med det fina huset, nya bilen, utlandssemestrar, prylar med mera. I all den här stressen glöms barnen ofta bort, tyvärr. Min åsikt är att det är kvantitetstid som gäller när man har barn, kvalitetstid är bara skitsnack och ett sätt att lätta sitt dåliga samvete. Men jag tror och hoppas att de allra flesta föräldrar gör sitt bästa för att uppfostra sina barn och göra dom redo för vuxenvärlden. Men som alla vet så är det alldeles för många barn som mår dåligt och far illa i Sverige idag. Det får vi inte blunda för. Om jag ska ge några råd så är det: sunt förnuft och var med dina barn så mycket du kan. De blir stora så fort.
Intressant!
SvaraRaderaJag tycker också att det är väldigt många föräldrar som verkar prioritera det där med resor, fina bilar, dyra kläder.... Men det intressanta är att det är väldigt många som pratar om dessa "statusföräldrar" men ingen verkar vilja kännas vid att de tillhör dem. Hur kan det komma sig? Förmodligen för att det välanvända ordet lagom innebär så otroligt olika nivåer för oss alla. Det jag tycker är att jobba mycket tycker någon annan är helt rimligt tex. Det jag tycker är dyra kläder är vardag för någon annan.
Ja, vi får väl hoppas att de flesta föräldrarna gör sitt bästa och gör kloka val men det är trots allt väldigt många barn som mår dåligt i vårt land så något är fel.
Att jobba så mycket att små barn får vara på dagis från morgon till kväll varje dag för att familjen ska kunna åka tre veckor till Thailand är inte min melodi i alla fall och det står jag för.
Jag tror som du, det är kvantitetstid som gäller!
Kram!